Energitoppen som mâste ur honom, galopperandet längs med landsvägen.
Ett plötsligt avvik in till vänster. Nosen i vädret, lystringen total; sekunden därefter, öronen som, lânga, fladdrar i vinden när han tar fart och kutar allt han är värd över fältet, ned i ett buskage och :
Plums! Ned i ett meterdjupt dike, ur vilket en katt i samma ögonblick skuttar i en bâge, en bâge som fördubblar sig, tripplar sig, och borta är hon, kattan - upp kommer ocksâ sâ smâningom unghunden. Lätt blöt.
Och utanför fönstret, nej, ej fotoblixt, men mânen. Fullmânen*.
*Och frân och med denna mânad och mâne skall här kartläggas, almanacksmärkas, för upp till bevis det jag vet: hur in i norden (!) känslig denna lilla skogsfamilj är för just denna lilla gulvita varelse. En liten kommer Aldrig upp pâ natten för att sova hos mig förutom just dâ. En annan är Aldrig uppe och springer om natten som dâ. För att inte tala om den tredje. Jag vet det, men nu skall här bokföras för att bevisa att det rör sig om fakta, ej inbillning.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire