När man hämtar vid skolan och det kommer en stolt, gâende flicka med ryggsäck pâ ryggen och säger Hej. Är Dixi med i bilen?
(Och inte en smâhysterisk flicka som springer och slänger sig runt ens hals - mammaaaaaa - när man kommer och sen tar en timme för att varva ned).
När samma flickebarn i bilen tar upp femtioelva teckningar som hon fâtt frân sex olika klasskompisar under dagen (istället för att bara prata om sin "bästis", blodsugerskan, som bet, rev, slog, men som alltid blev förlâten hur hon än betedde sig eftersom det var just "bästisen"). Som pratar om Zoé och Chloë och Pierre och Gabin, istället för att säga att ingen i hela skolan intresserar henne utom bästisen (som sedan mycket liten âlder vetat att stänga in lilla fröken i en hage ingen annan fick tillgâng till).
Och som berättar om en massa saker hon gjort, vad hon ätit, vilket skämt fröken drog.
Istället för att säga - minns inte, som kort svar till var frâga.
Som äter bra. Frukost, lunch, middag. Som numer, sedan nya skolan började, somnar vid kvart i nio, nio (alla som läst här vet hur det varit fyra och ett halvt âr av insomning runt tio-halv-elva-elva-kanske-senare).
Idag, andra dagen pâ tredje veckan; sedan i fredags, vid lämning, inte en târ.
För vi vet sâ väl, sâ väl, sâ väl - att vi valt rätt.
Och det känns om inte guld sâ platina värt.
Gratulerar! Barnets inre frid avspeglas alltid i det yttre beteendet. Det ni nu ser och erfar hos henne är väl det bästa kvitto ni kan få? Det är vackert och rörande.
RépondreSupprimerGud så fint. Och jag säger som Thomas här ovan: vilket kvitto på ett ni gjort ett bra val. Det är inspirerande och gör mig full av längtan.
RépondreSupprimertack bägge - och ja, det är bara att känna tacksamhet! Ytterligare kvitto - dagen idag - onsdag, skolledig - har hittills av den unga damen ägnats ât att... leka skola. Och gett mig anteckningsböcker hon klistrat till själv, med uppgifter i. Jojo.
RépondreSupprimer