Ensam fast inte alls

Dock är det intressant hur man gör andra saker eller rättare sagt allt lite annorlunda när man är ensam.

Jag hamnar i äter-vad-fan-som-helst-och-vanvettigheter pâ ungefär nolltid, som en gammal traumatism, som en väl dold sjukdomstendens. 

Men läser ocksâ mer (istället för att prata, trevligt ombyte). 

Och hittar tiden att tänka jag inte till vardags hittar. 

(Men bygger ocksâ sakta men säkert upp lagret av tankar som kommer bombardera personen i frâga sâ snart han stiger innanför dörren igen).

För övrigt blir det Paristur med Lillo i helgen och tillfälle att träffa massor av gamla kollegor, vissa endast ett snabbt hej - stampar lite in pâ vad som nu är andra personers omrâde och ansvar och vill ej ge känslan av att inspektera hur de fixar detta utan mig ; sedan middag mellan fyra tjejer varav en är Lillo och tvâ är kollegorna som ocksâ är vänner. Fint det. 

Lillo, som igâr, framför Pettson och Findus (Pettson och Findus - det skulle kunnat vara jag, Pettson!, och ni med, för den delen; det är fint att en liknande figur fâr vara närvarande bland barn!), plötsligt bestämt tog min telefon ifrân mig med ett: 

- Nu slutar du jobba med telefonen. Voilà. Lägger den här pâ stolen bredvid mig. Ingen mer telefon, nu ser vi pâ film.

Sâ rätt, sâ rätt. Och sâ bestämt, med sâ välvalda ord att jag blev alldeles imponerad, sâ snart fyra hon är. Och modershjärtat skämdes. Ibland har man känslan av att vara där, men i verkligheten är man det inte och det är endast en själv (aldrig henne) man lurar, där man fysiskt sitter bredvid varandra men i en helt annan del av världen.

I övrigt, det kan inte hjälpas, jag känner absolut ingen enthusiasm alls vad gäller Nobelpristagaren i âr - inte missunnsamhet, oh nej, och inte alls utan glädje för den kinesiska litteraturen som sâ riktigt är nästintill okänd för de flesta av oss (dock finns det bra mânga fler titlar översatta till franska än de tvâ svenska) - nej, bara ett sâ personligt konstaterande att ingen läslust väcks. Överlâter den mao, läsningen, ât er andra, för nu, och ser mycket fram emot era verkliga intryck! (och vem vet, kanske ändrar jag uppfattning inom imorgon).

(PS jag vet att det inte heter inom imorgon, som det inte heller heter sâ mycket annat, men just denna morgon har vi uppkopplings-svârigheter, den lilla hjärnan och jag).