I tidernas begynnelse var detta tänkt att bli en blandad blogg, i bemärkelsen att alternera mitt vardagssprâk (franskan) och mitt modersmâl (svenskan). Det var givetvis alltför ambitiöst, läs orealistiskt; det blandade stâr hädanefter för det saliga innehâllet. Litteratur, film, sprâk och annat.
Själv blev jag lite lättad när jag konstaterade att det inte går att se utanför Sverige. Det verkar så förfärligt, är nog bättre att läsa, tänker jag. Ärligt, faktiskt, inte surt sa räven.
Vad underligt att det inte fungerar för dig! Jag bor i Lyon och såg första avsnittet hemma härom veckan (har ingen special IP-adress eller så)... Mycket sevärd och gripande, så försök igen från annan dator eller invänta en framtida DVD! Själv sörjer jag att jag inte kan se SVT-serien "Bergmans video" härifrån.
Men Jenny! Först och främst - varmt välkommen hit! Och sedan ocksâ tack för detta, vad intressant! nu mâste jag ju genast försöka igen, kan det alltsâ ha varit nâgot som liknar "tillfälligt avbrott" i ny tappning? stort tack!! (och även jag sörjer Bergman...).
Tackar som vänligast! Jag har varit en diskret läsare ett tag efter att hittat hit via Jenny Maria Nilssons blogg :) För att återknyta till ett tidigare inlägg vore det spännande att höra vad du tycker om Enrique Vila-Matas om du tar dig an någon av hans böcker - jag blev också nyfiken efter att ha läst om honom hos B. Malmsten! Men så är det ju detta eviga i-landsproblem med de många böckerna som redan väntar på hög...
Och sâ trevligt (för mig!) att du gâr frân diskret till odiskret...! Skall absolut âterkomma till Enrikque Vila-Matas. Har inhandlat "Paris ne finit jamais", franska titeln, till att börja med. Som, ack ja, är lagd pâ en hög bland andra titlar! (läser just nu Annie Ernaux - La Place. Mkt intressant läsning - och där man känner mer än oftast hur nära landsbygdens folk i olika länder stâr varandra - dem man i Sverige lite till mans har som mor- och farföräldrar eller föräldrar, början pâ seklet födda, men som här oftast "inte hörs och därmed inte finns". Här stöter jag plötsligt pâ mycket lika erfarenheter - det kunde nästan varit en berättelse om mina egna morföräldrar, frân den Värmländska myllan. Rekommenderas!).
Själv blev jag lite lättad när jag konstaterade att det inte går att se utanför Sverige. Det verkar så förfärligt, är nog bättre att läsa, tänker jag. Ärligt, faktiskt, inte surt sa räven.
RépondreSupprimerFörstâr nog faktiskt precis hur du menar, rävis...! (dock kan jag tänka att läsningen kan vara än värre!).
RépondreSupprimerVad underligt att det inte fungerar för dig! Jag bor i Lyon och såg första avsnittet hemma härom veckan (har ingen special IP-adress eller så)... Mycket sevärd och gripande, så försök igen från annan dator eller invänta en framtida DVD! Själv sörjer jag att jag inte kan se SVT-serien "Bergmans video" härifrån.
RépondreSupprimerMen Jenny! Först och främst - varmt välkommen hit! Och sedan ocksâ tack för detta, vad intressant! nu mâste jag ju genast försöka igen, kan det alltsâ ha varit nâgot som liknar "tillfälligt avbrott" i ny tappning? stort tack!! (och även jag sörjer Bergman...).
RépondreSupprimerTackar som vänligast! Jag har varit en diskret läsare ett tag efter att hittat hit via Jenny Maria Nilssons blogg :) För att återknyta till ett tidigare inlägg vore det spännande att höra vad du tycker om Enrique Vila-Matas om du tar dig an någon av hans böcker - jag blev också nyfiken efter att ha läst om honom hos B. Malmsten! Men så är det ju detta eviga i-landsproblem med de många böckerna som redan väntar på hög...
RépondreSupprimerOch sâ trevligt (för mig!) att du gâr frân diskret till odiskret...!
RépondreSupprimerSkall absolut âterkomma till Enrikque Vila-Matas. Har inhandlat "Paris ne finit jamais", franska titeln, till att börja med. Som, ack ja, är lagd pâ en hög bland andra titlar! (läser just nu Annie Ernaux - La Place. Mkt intressant läsning - och där man känner mer än oftast hur nära landsbygdens folk i olika länder stâr varandra - dem man i Sverige lite till mans har som mor- och farföräldrar eller föräldrar, början pâ seklet födda, men som här oftast "inte hörs och därmed inte finns". Här stöter jag plötsligt pâ mycket lika erfarenheter - det kunde nästan varit en berättelse om mina egna morföräldrar, frân den Värmländska myllan. Rekommenderas!).