29 sept. 2012

Tiden, den funna

Ibland tänker jag att det var väl faen; här sa jag upp mig för att fâ mer tid för att sedan ingen mer tid fâ.

Men sâ kommer stunder som denna. Dâ jag inser att 1. jag âter lagar mat, att jag tycker om att laga mat och 2. om man tycker om att laga mat sâ tycker man ocksâ om att ha tid att skaffa hem bra, regelrätta râvaror.

Och pâ a svarar jag b och pâ c vet inte, men hursom konstaterar jag att vi inte bara äter godare, men nyttigare och absolut mer lokalodlat och det är för mig en seger ur alla synvinklar.

Denna bild fâr illustrera det hele, även om jag inte är en hajare pâ matbilder eller, asch, jag anstränger mig inte och dessutom finns det sâ mânga andra som gör det sâ mycket bättre (till exempel Sara - titta in hos henne bara, med jämna mellanrum, och ni kommer bli inspirerade till storverk).


Men det fâr illustrera att jag just fick mig en tankeställare att jag absolut visst har vunnit tid. Nu skall här bara fortsättas omorganiseras, prioriteras, struktureras och styras upp, sâ skall vi slutligen, vardagligen, fâ in läsande och skrivande och pusslande, samtidigt som jag lever och har roligt. Och för första gângen i mitt liv är detta inte längre dröm eller ouppnâeligt, det är bara en sista tidsfrâga.

För övrigt fâr ovan bild ocksâ illustrera till mig själv bildbevis nummer tvâ vad gäller tidsvinst. Vi träffade idag en väninna pâ bokhandeln och diskuterade böcker i en halvtimme. Det var andra bokhandelsbesöket pâ tre dagar.

Sist. För alla andra matvärstingar. Att alltid ha till hands: Naturell youghurt, salt och peppar, om man har citron. Fungerar som sâs till Allt.

Och till detta eller till allting, ett Savennières vin. Lotta och jag är överens, slâr allt. Det finns tom emellanât pâ svenska systemet och eftersom det är ett pyttelitet vindistrikt som har denna appelation - och som dessutom är världens mest pittoreska, lite franska Toscana utan att vara helt â syd - och de flesta är väl gângbara (fâr man tag pâ underappelationen "Roche aux moines" kan man bara skatta sig ännu lyckligare). Mycket speciellt, mineralt, gyllene.

Slut.

2 commentaires:

  1. Ditt liv låter underbart! Jag både avundas dig och lyckönskar dig fortsatta framgångar.

    Det är ett annorlunda matfotografi, mycket originellt, men stilen känns igen. Jag har lagt märke till att du har ett speciellt perspektiv när du fotograferar. Du har en öppen komposition med familjemedlemmar på väg ut ur bilden. Det är intressant tycker jag och det finns kvaliteter i det.

    RépondreSupprimer
  2. Tack kära du för uppmärksam kommentar som värmer pâ flera sätt. Trevlig söndagsförmiddga!

    RépondreSupprimer