20 août 2012

Bokhöst

Twitters tweets väller över av den.
Bokhögarna. Bloggarna.
Snart är den här.

Och att citera Frédéric Beigbeder tillhör ovanligheterna, men här i snabböversättningshet:

Den franska bokhösten är en fransk sjuka att absolut ej bota.

Och det är ju bâde sant och ej. Det vill säga nära 700 romaner är en utgivningens omöjlighet, i vart fall i läsmöjlighetsperspektiv. Dock innebär det OCKSÂ en mycket central plats av litteraturen och det är ju bara att hurra för.

Och den svenska, hur mâr den?

4 commentaires:

  1. Ganska dåligt, är jag rädd... Men Michel Houellebecqs porträtt av Frédéric Beigbeder i La carte et le territoire minns jag som underhållande: elakt, fast inte utan kärlek.

    Har du läst någonting av honom? (Beigbeder, alltså.)

    RépondreSupprimer
  2. Hej Ola - och välkommen hit!
    Jo, sant vad gäller MH's porträtt och lite är det kanske sâ jag tänker pâ Frédéric Beigbeder med. Elakt men inte helt utan kärlek. Eller kärlek, egentligen inte alls, tvärtom i mycket, men välvilja ändâ (jodâ! det är möjligt!).

    Jag har läst L'Amour dure trois ans, samt diverse krönikor och annat. Romanen sammanfattar ganska bra mitt synsätt - cynisk, pessimistisk, mycket fester och droger, och samtidigt väldigt välskriven, sammanhängande och inte helt ointressant. FB är lite för mycket en publik figur för att kunna ta hans skrivande helt pâ allvar - vilket ju ocksâ â andra sidan var grundvillkoret för honom: han lanserade sig som ex-reklammannen som nu istället skrev om det och inte var rädd att ta till det mesta för att nâ ut och fâ uppmärksamhet eftersom han visste hur han skulle gâ tillväga.

    Men det har blivit lite för mycket hoppande pâ diverse tv-bord, armar runt fotomodeller, pengar, fina jobb i fina kvarter genom en rik familj som backar upp - men vars son samtidigt menar att man kan skita i allt, och annat för att riktigt orka med den offentliga personen och därmed författaren. Han stâr för nâgot jag inte stâr för. Vilket man kan tycka är synd, dâ man inte dömer "dâtida" författares författarskap man inte haft möjligheten att se som personlighet utifrân deras personlighet. Men han gör allt för att det ska vara sâ.

    Lite som Houellbecq med, för den delen, en grundsyn jag inte delar. Men vars litteratur inte är ointressant ändâ (och hans senaste gillade jag, tror jag skrev ett inlägg om det förra âret).

    Samtidigt gör han, FB, mycket för den samtida litteraturen, vilket gör att välviljan (min) ändâ finns där.

    Och kanske borde jag läsa mer för att skapa mig en bättre uppfattning om honom - men det känns som att jag har sâ mycket annat som väntar och som/vars författare intuitivt är mer värt/värda det. Hm.

    Och du?

    RépondreSupprimer
  3. Jag har inte läst honom, min franska är för bristfällig tyvärr, men Houellbecqs böcker älskar jag, och inte heller jag anser att man måste dela hans grundsyn (vilken den nu är...) för att uppskatta honom som författare. För mig är han en visionär, en humorist + en mkt skarp iakttagare och sanningssägare; ja värdig arvtagare till de stora franska realisterna.

    Stort tack för din utomordentligt målande beskrivning av Beigbeder; då verkar Houellebecqs "diaboliska" porträtt av honom stämma ganska bra överens med verkligheten, med andra ord.

    Och tack för din läsvärda blogg!

    RépondreSupprimer
  4. Tack för kommentarer och ord. Jag blir glad!

    RépondreSupprimer