Detta med tvâsprâkighet... Är definitivt ingenting som kommer av sig självt.
Lillo befinner sig i innersta hjärtat av skogar och sjöar, med en fransktalande morfar och en icke-fransktalande mormor. Van, är hon, att tala med mig som hon vet förstâr franska och därför inte behöver anstränga sig med. Likasâ med morfar till vilken hon förklarar att hon är ute och jagar fourmilles, myror, med sin röda plastkratta; det hela, givetvis, pâ 100% franska.
Igâr var de ensamma, de tvâ flickorna, den lilla och hennes mors mor. Den lilla lade sig ned pâ soffan för en liten paus, som vi säger, och informerade om att j'aimerais une couette. Att hon skulle vilja ha ett täcke. Efter upprepade gânger sa mormodern uppgivet till henne att hon inte för sitt liv förstâr vad ett couette är.
Mais, j'aimerais un FILT, mormor! förklarade sâ Lillan.
Det man inte nödgas till lägger man ât sidan, eller hur var det? Till hösten skall letas svensktalande barnpassning om onsdagarna, där ingen chans till annat gives.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire