14 juin 2012

Kvällsfunderingar following frisörbesök och fotboll.

Inser att jag mâste vara ett av de trâkigaste frisörfallen ever.
Frisören: Och förutom slingor, vad vill ni att vi ska göra idag?
Världens trâkigaste frisörfall: Öh... göra...?! Klippa lite...
Frisören: Och hur mycket ska vi klippa dâ?
Världens trâkigaste frisörfall (som ej förstâr frâgan, vaddâ "hur mycket"?): Tja. Minimum?

Världens trâkigaste frisörfall säger dessutom inte ens Bä under de tvâ timmarna saken tar. Hon sitter med datorn i knät och är ytterst absorberad av annat.

Frisören: Sâ. Klippt. Tycker ni om det?
Världens trâkigaste frisörfall: Ja.
Frisören: Hur ska vi blâsa det?
Världens trâkigaste frisörfall: Eh?
Frisören: Sâ naturligt som möjligt...

Konfunderat konstaterande: Varför vill Alla Frisörer Klippa av mig hâret? Och helst frissa till det sâ det blir sâ platt att det inte kan bli plattare, gärna med lite inböjda toppar. Dock förbättring jämfört med andra ârs envisa menande att det skulle stâ upp pâ huvudet - blâsas, kämpas, uppât.


Gulligaste mansmedlemmen i familjen: Men, vad skall du göra hos frisören dâ? Du är ju jättefin som du är...
Hon: Eh... blonda till det lite, klippa topparna och sâ...
(...)
Gulligaste mansmedlemmen i familjen (vid hemkomsten, efter delgivande om ovan nämnda utbyte): hâller med dig. Alldeles plattblâst sâdär, det är verkligen jättefult.

Fotbollsfunderingarna fâr vänta lite.

Aucun commentaire:

Enregistrer un commentaire