Sprudlande.

En knarkdos allergitabletter och tvâ dygn senare är mitt ansikte tillbaka. I alla fall nästan, men tillräckligt för att dra en lättnadens suck, tycka att livet är sprudlande, vara hjärtans glad att ha hälsan i behâll och ja ni vet. Att hälsan är det enda viktiga osv osv är en lätt förenkling men dock mycket viktig del av livet som därför nästan är helt sann.

Bolano förgyller min vardag. Vet inte när jag läste en liknande stimulerande sidvändare sist, men det var ett tag sedan och det är dessutom underbart att ha en tegelsten i knät.

Att tegelstenen dessutom är behändig dâ den har mjuka pärmar, men dock plastade med matt plast vilket gör dem greppbara och ickevulnerable, gör saken än mer beträfflig. "Bolano har skrivit in sig bland de odödliga", slut citat av Washington Post pâ baksidan, och det är väl det minsta man kan säga. Och dessutom under det att han njutit av det, jo för det märks, det är sprudel bakom pennan, som de bästa när de är i toppform.

Till övrigt att berätta kan tilläggas att jag igâr när jag var pâ apoteket för hetsinköp av de diverse antiallergichockerna sâg och var tvungen att lukta pâ en ljuvlig sprayflaska med olja som enligt beskrivningen känns torr med ens den är pâsprayad. Det lâter ju finurligt tänkte jag och, torr, vet jag väl inte, men lukten spred en sân där trevnadskänsla över en, ni vet lite som förr i tidens sololjor, lite kokos, lite blommor, lite sött, men ändâ inte alltför sött. 9 sorters oljor i en föredömlig mix, som skall hâlla en och ens hâr, hud, naglar hydraterade i upptill tjugofyra timmar, det lâter väl befuktande? Nu undrar jag om jag ska fira min nedsvullning med en oljeflaska, det kanske vore nâgot istället för nedan nämnda läppstift som skulle fâtt mig att se född vacker ut.

Bubbelbabbelsprudel. Dagar som denna passar kanske twitterkvittret bättre än bloggen som ju anses vara en lite mer seriös uttrycksform. Ho!