4 mai 2012

Margin Call

Som tur är finns och medverkade Kevin Spacey. Det är en fröjd att se hans ansikte.
I övrigt "skrevs den pâ fyra dagar", jomenvisst och med trehundra manusförfattare som fick in allt det där filmen skulle mâtt bättre utan av men som säkerställde bredden och antalet Kevin-Spacey-kollegor, dvs de stora namnen är mânga och det är de bara om produktionsbolagen fâtt säga mer än sitt om ett debutantmanus - ja, förutom om man heter exempelvis Roman Coppola dâ, som ju snart fâr upp en första film skriven med Wes Anderson och där de stora namnen slâss om plats.

Men visst är det ett fantastiskt avbrott, ett biobesök. Har funnit fâ medel i denna värld som slâr det vad gäller välbehövligt luftombyte.

Och Kevin Spacey är Kevin Spacey. Och vad kan man egentligen vänta sig av en film som âterger början till en finanskris mer än dataskärmar och obegriplig statistik som man därför och helt enkelt inte kan bli särskilt berörd av? samt börshajar vars târar ej berör och kan beröra mer än statistiken? (man kan grâta om en fattig förlorar sitt tak men inte om en tjugotreâring förlorar en av andra miljoner)

Man fâr helt enkelt vara glad att fâ ha fâtt tillfället att studera KS ansikte och, jo, ocksâ Demi Moores. Som man inte kan lâta bli att studera med mâlet: hitta sömmarna. De är Nästan osynliga.

Aucun commentaire:

Enregistrer un commentaire