7 mai 2012

Mândag. Fin dag.

1a vänsterpresidenten pâ sjutton âr. Första vänsterstyret sen jag kom. Lâtom oss hoppas pâ fler förändringar än sâ och, främst, mindre egenprioriteringar.

Läser Nicolas Demorand, chefredaktör pâ Libération (en tidning som länge var oläslig, men som vann ett Ess i samme Demorand efter att han lämnat sin plats pâ France Inter sedan de knivskarpa humorister/satiriker han ansvarade för blev mystiskt avskedade kort efter att ha drivit med herr Sarkozy). Han uttrycker i korta ordalag jublet. Mycket fint.

Det var . 2010. Âret man fortfarande förvânades av Sarkozys diverse tilltag. Som exempelvis bannlysningen av humoristerna. Sedan dess tyckt landet ha vant sig - finns det värre tecken pâ behov av förändring?

(2010 - Âret dâ jag ocksâ fortfarande bloggade som en galning och bloggen levde ack sâ mycket mer än nu (nâgot jag inser när jag bläddrar i det nu ej längre publicerade arkivet)).

Ja jisses. Landet hade alltsâ inte vant sig. Rayban-glasögonen är numer historia. Vilken fröjd.

Aucun commentaire:

Enregistrer un commentaire