24 nov. 2011

Dagarna som gâr.

Där är min skola! Säger hon, med stolthet i röst och blick, när vi travar in pâ den bakgârd där dagis ligger.
Om nâgra veckor smäller det, skolstart. Och om en mânad blir hon tre.

Minnesanteckningar.

Lillo: Mamma... Vad har du i öronen?!
Hon: Eh. Örhängen (sant, örhängen pryder sällan denna kropp och nu smälldes till med ringar vars diameter inte heter duga).
Lillo: Men ta av dem är du snäll. Ta av dem...
Hon: Vaddâ ta av dem? Jag vill ha dom pâ mig.
Lillo: Mamma: ta av dem. Dom är inte fina. Tar du av dig nu är du snäll?

Eller som verklighetens Lillo säger. Ze ne trouve pas za zoli. Du tout. Maman.

I övrigt var vi och sâg en dyptik i pjäser skrivna av Roland Schimmelpfennig, iscensatta av Claudia Stavisky. Det är sällan man fâr tillfälle till nyskriven teater, tänkte jag, och fick här under en kväll tvâ. Det kan man kalla flugor. (För den som vill finns intervju med författare och regissör här). RS är född 1967, pjäserna frân 2000 och 2003 - Die arabische Nacht, och Der goldene Drachen. Det som intresserade mig främst var berättartekniken, en superposition av röster, av händelser, av samtidighet, nâgot som redan var väldigt närvarande i Den arabiska natten och vidareutforskat, utvecklat och mer behärskat i Den gyllene draken. Fâ saker intresserar mig som berättarteknik.


Tvâ filmer, bägge omsedda, igen pâ bio. Viaggio in Italia av Rosselini och Shining som ingâr i serien nymasteriserade (?!) Kubrickfilmer.


Resa till Italien. Nummer tre av Rosselinis och Bergmans samarbete. Som ju inleddes enligt nedan, âtta âr innan Italienresan (den som ej än läst Bergmans memoarer har fin läsning framför sig).
Käre Mr. Rossellini,
Jag såg dina filmer Rom - öppen stad och Befriande eld och uppskattade dem väldigt mycket. Om du behöver en svensk skådespelerska som talar flytande engelska, som inte har glömt sin tyska, som inte är särskilt bra på franska och som på italienska bara känner till "ti amo", är jag redo att komma och göra en film tillsammans med dig.
Ingrid Bergman.
Inspelning. Herr Rosselini dirigerar Fru Bergman.

Det är en märklig film, pâ sâ vis att man tillslut undrar vart Rosselini vill komma. Är det ett lov till den moderna kvinna Ingrid symboliserar eller är det egentligen en kritik av henne, ett anseende att hon bör komma i beröring av den ursprungliga mänskligheten, kvinnligheten, madonnan, för att förstâ att störst av allt är kärleken, moderligheten, katolicismen. Man kan läsa in bägge tolkningarna och kanske är det vad som gör att filmen fortfarande hâller? (fem âr därefter tog R/B äktenskapet slut). Och Ingrid Bergman, strâlande vacker; allt hon just utstrâlar är vackert. Stolthet, skarphet, intelligens. Redan faktum att slänga Hollywood bakom sig visar väl dock att det inte bara handlade om utstrâlning.



Runt oss, en märklig publik. Filmen ingick i en serie konstverk som i sin tur ingick i en studiecirkel om katolicismen i nuet - just filmvisningen dock öppen för alla, därav vâr närvaro, inte studiecirkelns - medelâldern runt 75? Bredvid mig, en farbror, sâ mager att han liknade vad som oss alla väntar, och han gjorde ivrigt intensiva korstecken filmen rakt igenom sâ snart en kyrka dök upp i bild. Det gav en lât oss kalla det märklig känsla till den kvinna som satt bredvid och var jag. Man finner i ett konstverk det man vill finna?


The Shining. Hur kitschig den än är och framför allt blir allteftersom det hela fortgâr är det ett sant nöje att se Jack Nicholson i action (främst första halvan innan han börjar skina lite väl mycket för undertecknads smak).



Och inledningssekvenserna, den svindlande bilturen, film i sin essäns?






Bolanos redan nämnda novellsamling, utläst. Rekommenderas mycket varmt.
Helena Henschens I skuggan av ett brott, snart utläst. Rekommenderas även den, inte för brottet, som mycket snart hamnar just i skuggan - vilket jag var rädd inte skulle ske, sâ för mig var det en fin vändning -  men för den samtidsskildring romanen skänker. Det är lite som att gâ hand i hand med Gregorius igen och det är ett trevligt sällskap. Det är dessutom nyttigt att pâminnas om samhällsutvecklingen, hur fort det gâtt, vilka jättekliv mänskligheten tagit framât, ocksâ, att tjänstefolk var livegna i Sverige lângt in i det sekel vi nyss lämnat. Det finns mycket man glömmer bort här i modernitetens tid, där allt ändras per sekund. Och där man lätt snärjer in sig i de negativa sidorna av utvecklingen. Friheten har ett pris.

8 commentaires:

  1. Det är fantastiskt vad du hinner mycket; jobba, mamma, läsa, se film och dessutom skriva något om det. Energifontän?

    RépondreSupprimer
  2. Âh, det känns nästan som läge för bloggens första glada smiley. Energifontän, vad fint. (Kanske handlar det snarast eller i vart fall samtidigt om prioriteringar?).

    RépondreSupprimer
  3. javisst, prioriteringar, samma ord i hela Europa.
    Men man kan bli för snål också. Med lösa timmar och oförutsedda händelser, som man också behöver.

    Just nu koncentrera jag mig, och blir lite trött på det. Men mest glad. Jag snickrar. Ord.

    Men din energi är ju ett par år yngre, förstår du...

    RépondreSupprimer
  4. Fast jag vet inte. Jag tycker inte jag är frikostig med lösa timmar och oförutsedda händelser, förstâr precis hur du menar med koncentrationen, med trött men mest glad, - och med prioritering menar jag inte bara valet att, men ocksâ att läsningen, filmerna, resten inspirerar mig till koncentration och snickrande. Mer ger mer? Dem förutan - ett liv reducerat till jobb, mamma - dör jag. Kanske är det sâ enkelt. Nu blev det alldeles för mânga tankar i en kommentar, mâste bena ut det hela nâgot för att förmedla bättre klarhet hur jag menar känner jag...
    Vad glad jag blir att höra om ordsnickrandet, om din koncentration. Stormsteg tillbaka!

    RépondreSupprimer
  5. Jag tror min kommentar har att göra med att jag så in i hel... måste välja: Om skriva, så ingenting annat. Om vänner, så ingen ork med skriva. Alltså, du vet mitt läge...
    Ditt är helt enkelt ett annat. Be happy!

    Mer ger mer, är ofta sant. Men personligen har jag alltid ett visst behov av tomhet, frid, som sen också ger mer, märker man. När man stillnat, och det dyker upp en helt ny idé i skallen. Som en svala...gör en sommar.

    RépondreSupprimer
  6. Vem har talat om vänner...? (hrm). Om vänner, ingen ork med att skriva. Jag tror jag förstâr dig precis. Eller vet. För mig är film, läsning, teater solitära upplevelser, som jag prioriterar framför umgänge - jag är dâlig pâ vänner, förutom via telefon inibland, via mail, eller snarare rör det sig förmodligen om att vara dâlig pâ bekantskaper som därav sällan utvecklas till annat, även här aktiva val - som hjälper mig hitta tillbaka till lugnet. Stillhet där jag tar in. Men du har helt rätt - den totala tomheten behövs den med, och den är det jag själv har alldeles för lite för just nu, därav val att i februari lägga om livet totalt och det känns underbart.

    RépondreSupprimer
  7. Lägga om livet är bra. Att alls notera och tänka på det är bra.

    Så det blir lite indragningar, gränssättningar, och sen expansion...tänker jag. Om mig. Men kanske gäller det även för dig?

    RépondreSupprimer