Beslutet taget. Privat skola? Katolsk privat skola? Hur gick detta till...?
(positiverandets mästare tänker jag dock att lite Jesushistorier inte kan skada, samt att julbesök i katedralen är nâgot jag frân egna erfarenheter främst skulle kalla - trevligt? ja faktiskt kanske till och med mysigt, även om jag därmed vet att jag är en av fâ, ja ocksâ en av fâ som tycker att skolavslutningarna i kyrkan är nâgot jag bär med mig som viktigt och inte skulle velat vara utan, även om skolan pâ pappret är separerad frân staten och att det därmed är inkonsekvent, jag vet, jag vet, jag vet).
Men, främst, att Lillan non stop talat om fröken Michelle sen igâr eftermiddag när vi var pâ besök. Vad var det hon sa till mig nu igen, Michelle? Och stolt berättar att hon varit i skolan för den som vill höra pâ.
(Michelle, en rödhârig kvinna med stort leende och som verkade fullkomligt normal, vi kräver ingenting annat, och, viktigast mycket barnen tillmötesgâende - vips sa det, sâ hade Lillan en bok i handen som hon kunde bläddra i medan föräldrarna pratade med direktrisen och hejdâ till varje barn när de gick hem).
Medans stackars bästisen och hennes mamma - för dem som följt följetongen frân här och här - fortsatt möts av andra, upprörda, mammor som säger: Men det är ju bara ett barn.
Och att, till sist, privat école maternelle är mindre ruinerande än vad jag hade som idé. Och även om jag, skall tilläggas, egentligen fortsatt inte alls tycker om tanken, föresprâkare för det allmänna som jag är (vilket i liknande stunder är en tanke som för första gângen pâ allvar sätts pâ hârd prövning).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire