Lillan, som pâ frâgan hur gammal hon är stolt säger döz-an-é-demi (deux-ans-et-demi, 2,5 âr) har just - efter att nyligen kommit hem frân uteservering där vi pâ hennes begäran lyssnat pâ "la musique" vid fête de la musique (en folkfest vi de senaste âren flytt som pesten) - hämtat en borste för att kamma och frisera mig (je vais te coiffer, attends, je cherche une brosse - vänta här, jag ska bara hämta en borste):
- ça fait man? (bokstaven "l" är lite svâr att uttala dessa dagar, med man menas alltsâ mal) - gör det ont?
Det hela uttalas under det att hon med borsten rycker som en förbannad i undertecknads hâr.
- Attends. Hop... un dernier (vänta, sâja, ett sista tag) - ça fait mal?
- Ja, lite.
- Attends. Je tire. Alors, klippa.
- Tror det är bra sâ, du... borsta du istället. AJ.
- ça fait mal?
- Ja.
- ça y est ! Klart! Et voilà, ma chère. Je vais coiffer papa. (Ska nu gâ och frisera pappa).
- Gör du det...
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire